Nedanstående
är hämtat ur "Leonbergerboken"
av författarna Margareta Gustafson-Eskner & Ulrika Rogert vilka
välvilligt gett sitt tillstånd.
HELHETSINTRYCK:
I enlighet med sitt ursprungliga användningsområde
skall leonberger vara en mycket stor, kraftig och muskulös
men samtidigt elegant hund. Rasen kännetecknas av en harmonisk
kroppsbyggnad och ett självmedvetet och lugnt men samtidigt
livligt sätt. I synnerhet hanhunden skall vara imponerande och kraftfull.
Det första
man ser hos en leonberger är givetvis storleken, färgen
och pälsen. Därefter lägger man märke till ansiktsuttrycket,
de godmodiga ögonen det majestätiska huvudet, de kraftiga
käkarna och man är övertygad om att här har
vi en snäll, godhjärtad varelse som inte alls är att leka
med om den skulle bli förbaskad. Men ju längre man lever
med rasen desto mer övertygad blir man om att det inte alls
är det imponerande yttre som är det allra märkvärdigaste
med hundarna. De är vackra och mjuka och snälla men de
har så oerhört mycket mer innanför allt det där.
Vilken är
då leonbergerns karaktär? Leonbergern är en stor
och livlig hund, som inte stressar upp sig i onödan men den
har samtidigt en enorm förmåga att ta det lugnt. De tycker
nästan lika mycket om att ligga i ett hörn under skrivbordet
med matte på jobbet eller följa med i bilen som att vara
ute och springa i skog och mark.
Leonbergern
är utpräglat glad i människor både barn och
vuxna, både de som tillhör den egna familjen och främlingar
|
De har mycket
lätt för att koppla av samtidigt som de är mycket livliga
och lekfulla. De har inget överdrivet behov vare sig av motion
eller sysselsättning så länge de får vara
med sin familj.
Leonbergern
är en mycket god simmare och är inte känslig för
kallt vatten och den har en drift att uppsöka vatten året
om och vilket vatten som helst duger bra bara det är vått.
En annan nackdel är att den väldigt ofta blir blöt
både på planerade promenader och på egna utflykter,
gärna också lerig eller ännu värre.
De har extremt
god syn och luktsinne. De är skickliga spår- och sökhundar
och imponerar ofta jaktfolk med sitt noggranna, säkra och lagom
snabba blodspårsarbete vilket de tycks ha en naturlig fallenhet
för. Luktsinnet, intelligensen och de starka framtassarna med
simhud och senor mellan tårna gör dem till duktiga lavin
och räddningshundar. Uthålligheten och styrkan gör
dem också till duktiga draghundar men räkna inte med
snabba farter. De kan också lätt bära 10-15 kilo
i klövjeväskor.
De har generellt
ingen vidare vaktinstinkt/lust, utan tror de flesta människor
om gott och de är väldigt lite skälliga, åtminstone
som familjehundar. Många verkar sakna utpräglad revirkänsla
och lämnar gärna tomten om inte någon eller något
håller dem tillbaka.
Vi vill säga
tack till Margareta Gustafson-Eskner & Ulrika Rogert.
|